» » När blodsbanden inte skyddar

När blodsbanden inte skyddar

posted in: Uncategorized | 0

Tryggare bör ingen vara än hemma i sin egen familj. I en god värld så är det där man skall känna sig sedd, uppskattad, omhändertagen och älskad. Där är även där man i så fall skall få känna att här vill man mig väl och bryr sig om vad jag vill, behöver, tycker, tänker och önskar. Tyvärr är inte vår värld allt igenom god och rättvis. Allt för många barn växer upp i dysfunktionella hem där missbruk, psykisk sjukdom, våld och annat hemskt inte ger dem den start som varje barn förtjänar. Jag tänkte i detta inlägg beröra ett av de värsta sveken som kan drabba ett barn och som jag via mitt arbete som terapeut möter allt oftare: INCEST

Inget barn skall någonsin behöva uppleva olika typer av sexuella närmanden från en vuxen. Det är ALLTID den vuxnes ansvar att något sådant icke skall ske. Trots detta känner de flesta som blivit utsatta på något sätt stor skuld och skam för det som har skett. Det är inte alltid en förälder som utsätter sitt barn för det onämnbara, i mitt terapirum rullas många berättelser upp där förövaren är en kusin, ett äldre syskon, fasters man, morfar osv. Många av de som utsätts skräms, hotas eller mutas till tystnad. En tystnad som blir förödande för dem själva då all ilska, oro och sorg kapslas in i dem själva och då allt som oftast kommer fram på en massa andra sätt senare i livet.

 

säger att jag är ok

 

I mitt arbete har jag ofta träffat alkoholister, ätstörda, självskärare, sexmissbrukare med flera där man upptäcker att de missbruk det har bottnar i något mycket värre när man kommer ner till roten till det onda. Det blir tydligt att det de försöker att fly ifrån och döva med sitt missbruk och sitt destruktiva beteende, mycket ofta är att man blivit utsatt för sexuella övergrepp av olika slag. Flertalet av dem som blivit utsatta slutar att tycka om och bry sig om sig själva och när man inte bryr sig om sig själv, sin egen hälsa och inte respekterar sig själv så kan i princip vad som helst hända……..det spelar jag liksom ingen roll, man bryr sig ju i alla fall inte.

Ett av mina viktigaste jobb som terapeut tillsammans med en sådan klient är att långsamt bygga upp dennes självrespekt och tilliten till sig själv (och andra). Man jobbar tillsammans på att klienten skall få tillbaka/hitta förmågan att börja ta hand om sig själv på ett kärleksfullt, omtänksamt och respektfullt sätt. Vidare så behöver man ofta samtala om övergreppen och få klienten att inse att denne är fri från skuld och inte behöver känna varken skam eller äckel inför sig själv. Hur man gör detta varierar självklart från fall till fall, det finns ingen standardmall. Det viktigaste jag utrustar mig med inför dessa samtal är tålamod, tålamod, empati, mod, inkännande och ännu mer tålamod.

En session jag aldrig kommer att glömma är när jag återigen ber min klient att berätta om vad hennes far utsätter henne för (som om hon ser det på en film). Klienten ser sitt 4 åriga lilla jag bli utsatt. Jag ber nu klienten berätta om hon tycker att det hon ser och hör på något sätt är ok för henne.

– NEJ!!

– Är det då ok att din lilla 4-åring är kvar där inne?

– NEJ, det är det inte!

– Gå då in i rummet och hämta ditt lilla jag nu.

– Jag vågar inte (viskar klienten)

– Var inte rädd, du har mig med dig nu så jag kan följa med om du vill.

– OK (viskar klienten)

Lång tystnad uppstår och jag frågar dämpat klienten:

– Vad händer nu

– Jag har lyft upp henne i famnen och vi är på väg ut nu.

Jag lägger då försiktig en kudde i klientens famn (som får symbolisera hennes lilla jag) klienten börjar genast krama om och vagga hennes lilla jag (kudden).

– Vill du säga något innan vi går ut härifrån

– Du rör henne aldrig mer igen ditt sjuka, vidriga, förbannade äckel, ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG MER (vrålar min klient för full hals)

hjärta som brister

 

Vi sitter tysta mitt emot varandra i flera minuter. Mina egna tårar rullar nu tyst och långsamt ner för mina kinder. Min klient sitter hopkurad i soffan med kudden i famnen som hon fortsätter att krama och vagga, tårar strömmar även ner för hennes kinder. När min klient slutligen lyfter blicken mot mig är blicken beslutsam, lättad och nästan glad och hon säger:

– Nu skall det förbannade aset aldrig mer få göra oss illa och låsa in oss i ett äckligt rum mer, aldrig mer!

 

Efter den här sessionen så var det som att träffa en helt ny tjej/kvinna. Hon hade nu tagit jättekliv mot självrespekt och gränssättning. Hon började efter detta nu äntligen ta hänsyn till vad hon själv tyckte, tänkte och behövde och slutade upp med att medvetet skada sig själv. Idag säger hon till och med att hon älskar sig själv och är rädd om sig. My work is done!

Många av mina vänner undrar hur jag kan välja att jobba med det jag gör, det tycker att jag borde bli less på att höra om allt elände och människors elakheter. Jag blir inte less och bitter på världen, jag ser nämligen att jag behöver ha en annan uppgift och ett annat förhållningssätt. För mig är varje klient som kommer en människa med brända/avklippta vingar som jag på mitt sätt hjälper att bygga nya vingar som från och med nu och framåt skall kunna bära dem vidare i livet. Målet med mitt arbete är att jag en dag ser dem flyga iväg helt själva och då står jag där med näsduken i handen och vinkar adjö och önskar dem lycka till i livet. Kan man ha ett finare arbete?? Om vägen för att nå dit då många gånger innebär att man som terapeut måste följa med på många hemska ställen och titta på en hel del vidriga saker, så får det vara så.

Till alla er som tyvärr har varit med om någon form av övergrepp och bär detta inom er som en stort ömmande och blödande sår. Våga prata om det som du har varit med om med någon vän, terapeut, präst. Du behöver inte bära på detta själv, hjälp finns att få! Inget sår läks av att begravas och tigas ihjäl, risken är då nämligen överhängande att såret fortsätter att blöda och göra ont och leder till massa elände i livet. Du är värd att tas omhand, må bra, bli respekterad och få känna kärlek både till dig själv och till andra.

 

Om kärlek styrde välden så skulle den se helt annorlunda ut. Börja med kärleken till dig själv så har du kommit en bra bit på väg!

 

happiness