» » Men vad har hänt med människors förhållningssätt till mat?

Men vad har hänt med människors förhållningssätt till mat?

posted in: Okategoriserade | 0

Hjälp, jag har varit iväg med familjen på chartersemester till Lanzarote på ett all-inklusive-hotell. Våra senaste semestrar har varit till rena träningshotell där det då självklart är aktiva människor som väljer att semestra. På dessa träningshotell är det stora bufféer med massor av god mat och ett överflöd av grönsaker som gäller. Dryck som vatten, läsk och alkohol finns även där, men allt utom vatten nyttjas ganska sparsamt av gästerna. Om min familj inte har rest till någon stor träningsanläggning så har vi valt att resa tillsammans med andra triathletfamiljer och vi har då bott och lagat mat tillsammans. Vid dessa semestrar har jag aldrig reflekterat över att min familj är eller äter på något annorlunda eller speciellt sätt, men det har jag verkligen gjort nu när vi valde att vara vanliga charterturister.

Jag älskar att laga mat och p.g.a. det så kommer väldigt få halvfabrikat ut på vårt bord. För mig är det viktigt att maten är både en smak-, doft- och synupplevelse. Dock skall jag inte påstå att jag är speciellt duktig med min mat eller har väldigt god karaktär vad det gäller att INTE ta den där extra bullen. Äter nog överlag lite för mycket socker och är lite väl överdrivet förtjust i glass.

Matblogg

Jag och lillan avnjuter vår stora passion – Glass i stora lass!

Att både jag och lillan älskar glass gör inte så mycket eftersom vi lever ett väldigt aktivt liv vilket gör att det oftast kommer in lika mycket som det görs av med. Så var verkligen inte fallet för dem som bodde på samma hotell som oss under senaste semestern under nyår. Hotellet var fyllt med engelsmän, fransmän, tyskar och svenskar och det som kännetecknade 80 % av dem som bodde på hotellet var att de hade en övervikt på minst 15-40 kg. Det som lades upp i rejäla portioner på tallriken var friterat, friterat och åter friterat. Till detta dracks det öl, vin och sangria i mängder och detta ofta redan till lunchen. Vid polen åt man chips, pommes eller glass och fyllde på med mer öl, vin eller läsk. Men ska inte människor skall få unna sig lite extra på semestern då, kanske du nu irriterat tänker. Jo, visst får de göra det, men varför detta enorma svullande dag ut och dag in i allt som är värdelöst för kroppen? Att detta ätande och drickande sedan i de flesta fall även kombinerades ihop ned noll fysisk aktivitet är ju absolut inget som gynnar kroppen direkt.

Droppen för mig var när en mycket välväxt engelsk familj sitter bredvid oss vid frukost och deras uppskattningsvis 14 åriga dotter kommer med sin frukosttallrik. Tallriken innehåller 4-5 stora pannkakor med massor av sirap på och på sidan av pannkakorna så ligger en halv grapefrukt. Mamman i familjen utbrister då till sin dotter:

  • Men skall du äta den där skiten?
  • Ja, jag tror det, jag vill i alla fall smaka.

I min enfald så trodde jag att mamman protesterade mot alla pannkakorna med sirap på, men nej, det är grapefrukten som benämns som skit och som då sedan självklart ligger kvar på tallriken när familjen lämnar frukosten.

Detta gör mig förbannad, ledsen och lite hopplös. Vad är det för förhållningssätt till mat som vi ger till våra barn idag? Hur kommer det sig att barnfetman breder ut sig som en löpeld över i-länderna? Förstår människor hur farligt det faktiskt är med övervikt för kroppen och vilken dålig start i livet vi ger våra barn om vi låter dem bli överviktiga i unga år?

Många föräldrar kämpar hårt för att deras barn skall få det så bra som möjligt på så många plan idag. Barnen skall få rätt undervisning och stöd i skolan, lära sig simma, lära sig om jämställdhet, lära sig hur man är en god kompis och lära sig de sociala koderna. Det skall få prova på olika fritidsaktiviteter och få alla möjliga olika saker som Ipads, mobiler, datorer och annat. Att fylla våra barn med rätt bränsle i lagom portioner för deras växande kroppar och hjärnor verkar däremot för många föräldrar inte alls prioriteras och det skämmer mig.

Men det finns väl en massa vuxna människor som är överviktiga också, så varför pratar jag bara om barnen och tonåringarna? Jo, för att vuxna kan ta större ansvar för sin hälsa. Vill en vuxen person inte minska sina portioner, fylla kroppen med rätt bränsle, motionera osv så är det dennes ansvar och problem. Ett barn är däremot utelämnat till vad deras föräldrar väljer att servera dem hemma vid köksbordet och om den maten är fylld av tillsatser, massor av socker, är näringsfattig, mineralfattig och vitaminfattig så är det inte barnets fel. Inget barn skall lastas för att de får fel mat, inte rör sig tillräckligt och inte får lära sig vad kroppen behöver för att må bra och utvecklas av på bästa sätt. Detta är enligt mig en förälders ansvar att ge till sina barn, precis som massor av kärlek, uppfostran och sunda värderingar.

Och ja, det kan finnas medicinska orsaker till övervikt och ja, det kan finnas ärftlig fetma i en släkt, detta är dock ytterst ovanligt. Den mesta (över- och undervikt) kan vi själva påverka med vårt val av kost och portionernas storlek och vill vi ge våra barn en bra start i livet så är ett sunt förhållningssätt till mat något av det viktigaste som vi kan ge dem tycker jag.

Matblogg2-300x187

//Anna