» » Jämförelseträsket

Jämförelseträsket

posted in: Okategoriserade | 0

Åh vad skönt det skulle vara om fler människor fick känna sig nöjda, glada och stolta över sig själva!

I mitt arbete som samtalsterapeut möter jag dagligen människor med olika typer av problem och bekymmer. Jag förstår verkligen att människor som har traumatiska upplevelser bakom sig till och från finner dessa mycket svåra att hantera. Att växa upp i en kärlekslös och våldsam miljö och att ha mött fysisk eller psykisk misshandel är något som många behöver jobba en hel del med för att kunna lägga bakom sig och jag beundrar dem som vågar ta tag i det som skaver och gör ont. Alla bär på något och våra ryggsäckar är olika stora och inget problem är för stort eller för litet att bearbeta, dock förundras jag att det idag är så många som jag träffar mår så oerhört dåligt p.g.a. att de har hamnat i jämförelseträsket, ett träsk som man enligt mig kan jobba sig ur.

Låt mig ge dig som läsare några exempel (namnen är självklart fingerade)

”Ove 52 år”

Ove håller ett föredrag på arbetet för sin ledningsgrupp. Efteråt så känner han sig nöjd, han tycker att budskapet gick fram och att kollegorna ställde vettiga frågor som visade att de hade förstått och tagit till sig av vad han ville förmedla. Efter fikat så håller en annan kollega också ett föredrag om ett annat ämne, kollegan är mycket påläst, medryckande och lockar många av medarbetarna till skratt. Ove känner sig nu plötsligt osäker på om hans föredrag verkligen var så bra? Ingen skrattade ju åt hans skämt, man ställde många fler frågor till honom än till kollegan och det kanske betydde att man inte förstod. Många ryggdukade kollegan efter hans framställan och efter att Ove var klar var det ju bara någon enstaka som sade att det var bra.  – Usch, det jag höll i var säkert värdelöst!! Oves känsla av framgång, tydlighet och nöjdhet har på bara någon timmar förändrats till att han nu istället känner sig misslyckad, otydligt och missnöjd och han är nu också övertygad om att hans kollegor tycker att det som han presenterade var dåligt och inkompetent.

”Gunilla 43 år”

Gunilla skall gå på fest och gör sig i ordning. Hon har på sig en ny klänning som hon känner sig extra fin i och hon ser mycket fram emot festen som hon vet att många människor som hon tycker om skall delta på. Glad och upprymd ger sig Gunilla av. På festen är stämningen hög och människor pratar och skrattar. Värdinnan är enligt Gunilla vrålsnygg och det syns hur andra också tycker det. Ännu en väninna anländer och även hon är enligt Gunilla mycket attraktiv och rolig. Många verkar vilja stå bredvid väninnan och småprata. Gunilla känner plötsligt att hon bredvid värdinnan och väninnan bleknar bort och blir liten och obetydlig och faktiskt riktigt ful. Hon förstår varför man inte pratar med henne, hon har ju ändå inget att bidra eller komma med. Gunillas känsla av att vara vacker och glad har på bara några timmar förändrats till att hon nu istället känner sig ful och obetydlig och hon är nu också övertygad om att andra människor på festen tycker likadant.

”Olivia 25 år”

Olivia är överlycklig över att ha klarat av sin första Marathon, hon har dessutom gjort detta på en tid som är så mycket bättre än hon någonsin vågat hoppas på. Kroppen värker och svetten lackar men sinnet är lätt. Glädjestrålande lägger hon ut sin prestation på Facebook och adderar även en bild tagen på sig själv med medalj runt halsen. Det kommer några likes och uppmuntrande kommentarer från vänner. Dock ser Olivia nu att det även är många av hennes vänner/bekanta/arbetskollegor som också har sprungit Marathon denna dag och till sin fasa ser hon att många har presterat så enormt mycket bättre tider än vad hon själv har gjort. Detta är dock inte det värsta, flertalet av hennes vänners bilder på sig själva har fått så enormt många fler likes än vad hennes bild har fått. Detta måste betyda att min bild är ful tänker Olivia och byter snabbt bild. Även denna bild får inte alls så många likes som några andras vilket övertygar Olivia om att hon är ful och att hennes tid dessutom säkert bara är pinsam. Olivias känsla av stolthet och glädje har här och nu framför datorn och Facebook förändrats till en känsla av osäkerhet och skam.

Jag tycker att det är så sorgligt att det ser ut så här för människor. När man själv har blivit sin egen värsta kritiker och fiende så blir det extra tufft att leva och njuta av livet. Tänk att vara så elak mot sig själv att man konstant letar fel och brister och där ingenting man någonsin gör eller säger duger eller är gott nog.

Självklart måste vi människor få jämföra oss mot varandra och vi bör väl alla vara utrustade med en sund portion av självinsikt och självkritik…………..men när det blir som i dessa exempel ovan så anser i alla fall jag att man inte längre har ett sunt förhållningssätt till sig själv, utan är allt för kritisk, dömande och hård mot sig själv. Med detta förhållningssätt till sig själv så stjälper man sig själv istället för hjälper.

Inte perfekta

Om Ove håller ett föredrag och efteråt känner sig nöjd med det, så borde han kunna stå kvar i denna känsla även om en annan kollega också håller ett bra föredrag. Det var kanske så att hela den här förmiddagen var fylld med mycket kompetenta arbetare som var och en oberoende av varandra höll intressanta föredrag. Kan inte flera vara bra och duktiga samtidigt och på olika sätt?

Om Gunilla känner sig fin innan festen så borde hon kunna hålla fast vid den här känslan även om både en, två eller tre andra kvinnor på festen också är fina. Blir Gunilla fulare bara för att någon annan kvinna på festen är vacker, eller kan det detta vara en fest som det vimla av snygga, trevliga och attraktiva kvinnor? Enligt mig är svaret JA. Alla är vackra på sitt sätt och detta bör många fler påminna sig själva om när jämförelsemonstret kommer på besök i huvudet och förstör.

Om Olivia känner sig glad och stolt över både sin prestation och sin tid i Marathon, så borde några likes hit eller dit på en blid eller andras tider inte kunna påverka henne så till den milda grad att den positiva känsla som hon tidigare kände bleknar bort och försvinner och istället ersätts med negativa känslor kring något som Olivia verkligen borde få fortsätta känna sig stolt och glad över.

Det kommer alltid att finnas någon som är mer kompetent på att springa, skriva böcker, ta foton, inreda ett hem, piffa till sin person, bygga muskler, ha fler vänner osv än man själv. Men betyder det verkligen att man bara för det aldrig skall få känna sig nöjd med något som man själv har utfört, känt eller upplevt?

Den enda vi människor egentligen borde jämföra oss med är ju oss själva i första hand. En gång i tiden var det så för oss alla och jag tror att vi behöver påminna oss om detta då och då. När vi var små så kröp vi och sedan plötsligt efter många, många, många försök med både blåmärken och misslyckanden så reste vi oss upp och gick själva för fösta gången och vi var alla sjukt stolta över detta framsteg. Låt det förbli så i livet.

  • Jämför dig själv i första hand med dig själv och öva dig på att glädjas över dina egna framsteg, framgångar och kvaliteter!
  • Var realistisk i den feedback du ger till dig själv, var både kritisk och berömmande!
  • Bli din egen positiva coach och håll en positiv inställning till dig själv!
  • Var empatisk och omtänksam mot dig själv och andra!

I am

Övning:

Fråga 3 av dina närmsta vänner vad det är för kvaliteter och egenskaper som de uppskattar mest hos dig. Lyssna noga utan att avbryta och ta verkligen in och emot vad de säger. Det du får veta behöver du inte hålla med om eller förstå, men det är så någon tycker om dig och ser på dig.

Om någon tycker att du är smart och rolig så tycker de det och tänk om du kunde öva dig på att tycka det samma :-)

//Anna